Pedagogisk idé

Succé – vad betyder det egentligen i idrottsvärlden? Det uppfattas säkert av många som att vinna en tävling. Någon tänker kanske på den glädje som upplevs när laget tar medalj i en turnering eller när klassen vinner brännbollsmatchen. För vissa är det kanske den lycka som följer av att slå sitt personliga rekord i längdhopp.

Vi glädjer oss ofta åt alla de tillfällen när en idrottsutövare får en upplevelse av succé. Vi ser det på idrottslektioner, tävlingar, träningar och uppvisningar men också när vi går förbi barn på lekplatser eller ungdomar som spelar boll på rasterna. – ”Där satt den!” eller – ”Ja, jag klarade det!” är klassiska glädjeutrop från någon som lyckas.

Idrottslektionen i skolan och föreningslivet är ypperliga tillfällen att skapa succéupplevelser för barn och ungdomar genom att bygga en positiv och uppmuntrande miljö där alla får möjlighet att lyckas. Med rätt angreppssätt är det möjligt att möta varje elev på hans eller hennes nivå och utmana dem med stimulerande uppgifter och aktiviteter.

Dessa tankar är bakgrunden till varför vi valt att kalla vårt företag för ”Succé med idrott”.

Flera perspektiv
En intressant diskussion som förs på universitet och högskolor är skillnaden på gymnastiken som tävlingsform jämfört med den i skolan. Succé för en elitgymnast kan t.ex. vara det perfekta hoppet, guldmedalj på USM eller sträckta vrister i en piruett. Inom tävlingsgymnastiken finns en strävan efter teknisk utveckling och fokus på prestation. Former och rörelsemönster är mycket exakt fastställda och övningarna ska utföras på ett precist sätt. Gymnastikledaren har ofta en bestämd uppfattning om vad som är en kullerbytta och hur den ska genomföras. På en tävling ska plinten användas på ett bestämt sätt och gymnasterna får inte glömma att sträcka upp efter ett avslutat varv. Många idrottslärare har säkert upplevt att det är komplicerat att applicera denna form av gymnastik i skolan.

Hur skapas då succé med redskapsgymnastik för eleverna i skolan? Ett synsätt är att frångå den formstyrda gymnastiken och närma sig ämnet med en mer öppen syn där en övning inte har ett bestämt utseende. Eleverna kan själva bestämma hur de vill utföra momenten och utgå från grundformerna för att skapa något som de själva upplever som t.ex. en kullerbytta. Den kanske blir lite på sidan, med krokiga ben eller med händerna i fickorna. Här läggs vikten på att eleverna rör sig, tränar kroppen och förbättrar sin motorik samt har kul och får var kreativa med redskapen.

– ” Titta vilket kul sätt jag kan ta mig över plinten på!”

Samtidigt förs diskussioner om att det ändå finns fördelar med att ge elever teknisk kunskap om de gymnastiska övningarna. En förutsättning för att gå vidare och lära sig svårare moment kräver en viss teknisk förståelse och behärskning av de formstyrda rörelserna. Enligt detta tankesättet blir det lättare för eleven att experimentera med ”sin egna” kullerbytta om kunskap om ”den bestämda” kullerbyttan finns.

I hela Gymnastiklexikonet illustreras både den vidare synen med fokus på kreativitet och glädje och det mer precisa synsättet med inriktning på teknik och pedagogik.